Jag är ju inte så glad direkt....

Hade sjukt bråttom till bussen imorse och utan att jag visste om det så hade mobilen glidit ur fickan, men jag hörde inte att jag hade tappat den (förmodar att jag hade tappat den i gräset) så jag forsatte springa till bussen, hoppar på och sätter mig ner. Ska ta upp mobilen ur fickan, ingenting där, panik... Rotar igenom mina väskor och förstår plötsligt att jag måste ha tappat mobilen så jag rusar fram till busschauffören och ber han släppa av mig (ja nu har ju han förstås kommit en bra jävla bit) Så hoppar av mitt bland åkrar (bor ju lite sådär på landet) och springer tillbaka, märker att jag är rätt långt hemifrån så slutar springa och går istället... När jag kommit tillbaka ser jag en man ta upp mobilen och gå till sin granne, trodde först det var hans egen så fortsätter gå. Så hör jag han säga "jag hittade den här på marken, den är "lite" sönder.." och jag bara skriker, nästan iaf "DET ÄR MIN" haha. kul. "Ja jag hittade den här precis vid min bil (två bilar står alltid parkerade på en grästmatta utanför mitt hus, den ena var borta och bara hans kvar) så tog upp den så att ingen skulle köra över den eller trampa på den" sa snubben. Ja vilken tur att du gjorde det. Fast SYND den ena bilen har ju redan kört över. Jävla skit.

Just nu vill jag bara spola tillbaka tiden och göra om hela min morgon. Åh. Men tänk om jag kommit på senare att jag tappat min mobil så bussen hade kört ännu längre, då hade jag inte kunnat be han stanna för att det skulle vara för långt att gå och sen skulle det bli ett helvete att hitta min mobil (eftersom han tagit upp den och var påväg in med den) Skulle säga tur i oturen?!
Roligt ändå att det faktiskt var för långt där han släppte av mig nu också, men vad gör man inte för sin mobil? Sprang säkert 1 km + ytterligare 1 km gåendes...

Det värsta av allt är att den inte ens funkar, så jag kan inte använda skiten... MOBILLÖS=HANDIKAPPAD