Det är så sjukt mycket saker som har hänt, både bra och dåliga. Jag är i en sådan period nu där jag inte vet hur jag ska komma vidare, där jag inte vet om jag någonsin kommer kunna göra saker bättre eller om det är såhär mitt liv kommer att se ut, att det är detta jag får lära mig leva efter. Jag vet inte om mina val jag gjort har varit dem rätta eller om jag borde tänkt efter mer. Jag kan inte ens tänka längre och jag intalar mig hela tiden att jag gör rätt och att jag inte borde få ångst, yolo. Men samtidigt vet jag att det absolut inte är jag. Jag är äcklad och jag är nöjd. Jag har dem och jag har dem inte. Jag är glad och jag är ledsen. Men jag vet att mitt liv i helhet är det bästa jag någonsin har kunnat åstadkomma hittills, jag har upplevt så jäkla mycket saker som jag är så stolt över. Det är bara dem där smågrejerna som hade kunnat vara annorlunda. Du hade kunnat vara annorlunda.

Det märkligaste av allt är när någon random frågar mig varför jag ser så ledsen ut, så olycklig och mina närmaste inte ser det. Ja jag är olycklig, men varför det? Varför är jag inte nöjd då. Eller är jag ledsen? Det är bara såhär det är liksom.